Den 6:e dec. 2006 vigdes vi i Arlanda kapell, jag och Stefan. Barnen Josefin och Mathias då 10 och 11 år, som brudnäbbar och Josefin läsandes en dikt om kärlek fick hon allas ögon att tåras. Smörgåstårta och bubbelvin för oss, sen vinkade vi av våra nära och kära. Vi stod inför vårt livs resa och den skulle bestå en hel månad. Thailand var destinationen.
Vi reste ner tillsammans med en arbetskamrat och hennes familj. Hon kommer från Thailand, och vårt första stopp var Hua Hin där vi skulle bo i hennes systers hus i tre nätter. Vi var riktigt exalterade eftersom det var vår första gång i Thailand. Kände att jag bara måste springa ut å andas thailändsk luft. Det var som att gå in i ett astmaanfall. Riktigt varmt å kvavt. Nåja, smällar man får ta...
Väl nere i Hua Hin installerade vi oss i vårt rum vi fått låna. Fint hus i ett prydligt thailaändskt villaområde nån mil utanför Hua Hin. Första natten vaknade vi av ett gigantiskt åskoväder som rasade. Jag som inte trodde det fanns moln i Thailand... Dagen efter hade ovädret dragit förbi och solen gassade. Vi åkte till havet allihopa. Så mysigt med solstolar så man satt med fötterna direkt i vattnet, men varefter dagen gick blev stranden bredare.
Vår andra anhalt efter Hua Hin var Khao Lak där vi bokat rum på The Andaburi resort i fem nätter. Jag hade genom fantastiska Thailandguiden tagit reda på att det gick bussar från Hua Hin ner till Khao Lak. Med min väns hjälp bokade vi bussbiljetter och vi skulle resa samma kväll, en dag tidigare än vi tänkt, då bussarna bara gick varannan dag. Annars skulle vi missa en dag i Khao Lak. Bussen hämtade upp vid klocktornet i Hua Hin. En VIP-buss med värdinna. Mycket smidigt. Bussen gjorde ett stopp för mat nånstanns halvvägs. Gott och vansinningt starkt. Barnen var kvar i bussen och sov. Väl nere i Khao Lak släpptes vi av på en sömnig bygata. Klockan var runt åtta på morgonen. Där stod vi med all vår packning... Vi tänkte att vi chansar och ser om vi kan få vårt rum en dag tidigare så vi tog en taxi till vårt hotell. Det var inga problem.
Väl installerade på The Andaburi åt vi en god frukost innan vi tog tag i problemet poolen eller havet. Vi var ganska trötta efter resan så det blev poolen på förmiddagen och en titt på omgivningarna. Khao Lak är ett ställe som väl lämpar sig för avkoppling och det var precis vad vi behövde.
Vid havet som låg på gångavstånd från hotellet träffade vi en kvinna som var en av de få överlevande från Blue Village i Khao Lak då tsunamin slog in. Hennes berättelse fick oss nästan att gråta. Hon gjorde oss sällskap under våra dagar i Khao Lak. Vi red elefant och badade i vattenfall, men allt roligt har ett slut, och nästa anhalt för vår resa var Krabi. Hotellet hjälpte oss boka en bil som skulle ta oss till Kabi.
Somkiet Buri resort hette hotellet i Krabi. Ett djungelliknande hotell med en vegetation som fick en att känna sig som tummeliten då man stod under ett gigantiskt blad som skydd då det kom en lätt skur. Nedanför vår stora balkong en damm med enorma guldfiskar som gärna åt av brödsmulor vi kastade till dem.
Andra dagen beslöt vi att ta en longtail till Chicken Island, Poda och Tup Island. Vi gjorde sällskap med en annan svensk familj som senare visade sig vara min chefs närmaste granne. Världen ÄR liten. Vi umgicks hela vår vistelse i Krabi och vi bestämde att vi skulle ha en heldag tillsammans och åka ut till Hong Island. Ett beslut som hade kunnat sluta i katastrof.
Vi var en av de första båtar som la ut från piren den morgonen.Det båste lätt. Efter en halvtimmes resa blåste det upp rejält. En longtail är inte hög, men vågorna var desto högre och slog in från alla håll. Barnen grät eller höll i sig krampaktigt och ingen av oss skulle nånsin hoppa i vattnet för snorkling i detta virrvarr av ilskna vågor. Situationen blev värre och vi beslöt att avbryta resan och vända tillbaka. Mitt i allt kom en kackerlacka krypande, men hur illa jag än tycker om dessa kryp var den ett mindre problem i detta läge. Här gällde det att överleva. Närmare land blev vågorna mindre så vi beslutade att åka till Chicken Island. Igen. Väl framme klev folk ur sina båtar torrskodda i små söta solhattar medans vi kom dyngsura i flytväst och cyklop!!! Måste sett komiskt ut och efteråt kunde vi bara skratta åt det. Som sagt allting har en ände, så även denna vistelse...
Nästa destination: Phuket, Golden Sand Inn på Karon beach. Helt ok hotell, men vi hade bott bättre konstaterade vi. En fet kackerlacka i badrummet, minimyror i sängen som vi dock tog kål på med en flaska insektsmedel så att vi nästan dog själva.... Phuket har massor att erbjuda. Min ambition med att resa bort över jul var att jag skulle slippa jultomtar, granar och allt sånt som hör julen till. Det gjorde vi inte. Phuket var översållat av allt det där vi ville slippa, men vi överlevde det också. Även de hurtiga svenskar som sjöng svenska julsånger till det thailändska julbordet. Dryga veckan senare lämnade vi Phuket för Phi phi Island.
På resan mellan Krabi och Phuket tog vi en Aircindition van, och det tar sin lilla tid kan man säga. Man gör stopp på lite olika uppsamlingsplatser, man synkar resorna genom att samla människor som ska åt samma håll i samma bilar. Praktiskt, men det tar tid... Hur som så gjorde vi ett sånt stopp i Krabi town. Ett hål i väggen fungerade som en resebyrå och där frågade Stefan en kille om han kunde hjälpa oss med rum på Phi phi. Vi hade sökt själva på nätet men det var fullt på varenda ställe vi försökte på, i princip varenda hotell på hela Phi phi.
Ett telefonsamtal senare och han meddelade att vi kunde få två bungalows på Tropical Garden för totalpriset 500 kr! Lät ju för bra för att vara sant, vi tog det naturligtvis men för det priset var vi beredda på stampat jordgolv. Priserna trissades nämligen upp rejät över nyår och i det läget var 500 kr en spottstyver.
Vi tog båt över till Phi phi (finns inte så många alternativ...) och vid piren stod det en kille med en skylt Tropical garden. "Vår kille". Vår packning lassades upp på en vagn och sen bar det av genom gränderna.... Bort, bort bort..... Nästan väl framme fick vi kånka packningen de sista hundra meterna på en stig där svarta feta maskar kröp. De höll på att städa min och Josefins bungalow när vi kom, men de var strax klara. Rummet bestod av en jättemadrass på golvet med myggnät runt om. En naken glödlampa från taket och en stor fläkt på golvet. Badrummet ett trappsteg ner och kala stenväggar, men med spoltoalett och handfat. Stora glipor i väggarna där allt som ville kunde ta sig in. Barnen ville inte alls bo där, men vi hade inget alternativ. Vi lämpade av vår packning och gick ner mot havet för att äta och bada.... Faktum är att vi sov riktigt bra första natten.
Vi stannade två nätter på Tropical Garden, och det var inte alls så tokigt som vi trodde. Lite varmt kanske, men det är faktiskt det enda ställe där vi inte haft kryp på rummet, trots att det fanns potential för det mesta att ta sig in. Några franska backpacker-killar tyckte att det var det bästa ställe de bott på... Hmm, där råder delade meningar. Nyårsafton stod vi nere på stranden och deltog i nedräkningen vid tolvslaget, det var riktigt häftigt. Men som sagt efter två nätter bytte vi till Don Chukit resort för att tillbringa sista natten i en riktig säng.
Vi lämnade Phi phi efter tredje natten. Båt till Krabi och därifrån buss upp till Bangkok. Tog drygt 14 timmar så det var lite drygt, men helt ok. Vi kom till Bangkok runt fem på morgonen, ganska så trötta. Många erbjudanden om olika hotel men vi hade bestämt oss för hotel Asia efter rekomendationer så det fick det bli. Vi hade bara en dag på oss i Bangkok så vi hann inte så mycket. MBK låg på gångavstånd från hotellet, sen ett besök på akvariet i Siam Paragon, helt fantasktiskt. Och slutligen Hard Rock Café. I den vevan sprängdes bomber här och där i Bangkok så säkerheten var hög.
Dagen efter lämnade vi Thailand med en massa underbara minnen i bagaget. Det tog ett och ett halvt år innan vi reste tillbaka, läs mer om den resan om du vill.
Nina Karelius!
Skicka artikeln till vän » |
